Svensk fotbolls guldår: Vad kan vi lära oss av dem?

Sveriges landslag i fotboll upplevde riktiga guldår mellan 1938 – 1958. Under den här perioden lyckades laget hamna på fjärde, tredje och andra plats i VM. I år äger den nervkittlande turneringen rum i Ryssland, och Sverige har lottats i grupp F. Där kommer vi kämpa mot Sydkorea, Mexiko, och de regerande världsmästarna Tyskland.

För tillfället talar aktuella Fodbold VM odds 2018 för att Sverige kommer hamna efter Tyskland och Mexiko, och därmed inte gå vidare från grupp F. Vi anser dock att man inte ska underskatta det blågula laget. Förutom Tyskland har Sverige faktiskt bäst VM-historia i sin grupp. Mexiko har aldrig tagit sig längre än till kvartsfinal, och Sydkorea kom på fjärde plats när de tillsammans med Japan stod värd för evenemanget år 2002.

Om Tyskland lever upp till förväntningarna och tar hem gruppens förstaplats innebär det att andraplatsen är svenskarnas mål. Med tanke på den tuffa utmaningen kan det vara klokt att kika på tidigare prestationer, och framför allt att försöka lära sig något av de tidiga framgångarna.

1938

Den tredje VM-turneringen någonsin anordnades i Frankrike 1938, och Sverige kom då på fjärde plats. Till skillnad från de tre andra lagen i semifinal hade de blågula bara spelat tre matcher. Den första ställdes nämligen in när Österrike invaderades av Tyskland och då tvingades dra sig ur turneringen. FIFA erbjöd England att ta Österrikes plats, men engelsmännen tackade nej och Sverige hamnade därför i kvartsfinal utan att behöva röra bollen.

Även fast svenskarna bara spelade tre matcher lyckades de ändå hamna på tredje plats på listan över bästa målgörare, tillsammans med Italien som vann hela turneringen. De två lagen gjorde elva mål vardera. Brasilien, som slog Sverige med 4 – 2 i bronsmatchen, gjorde tolv mål och blev därmed turneringens näst bästa målgörare. Ungern kom tvåa i turneringen, men kammade åtminstone hem platsen som främsta målgörare. Under turneringens gång lyckades ungrarna göra hela femton mål.

Sveriges elva mål gjordes av fem spelare. Av dessa stod Harry Andersson, Gustav Wetterström och Arne Nyberg för tre mål vardera. Det faktum att laget hade flera duktiga målskyttar gjorde att de ändå klarade sig fint när en av spelarna inte längre kunde delta. Landslaget var däremot inte på topp försvarsmässigt, och släppte in nio mål under sina tre matcher mot Ungern och Brasilien. Med tanke på att dessa två länder blev turneringens främsta målgörare får vi ändå anse att det är en hyfsad prestation.

1950

På grund av andra världskriget skulle det dröja tolv år till nästa VM. När turneringen togs upp igen år 1950 stod Brasilien värd, och även här fick Sverige spela en match mindre än de andra tre semifinalisterna. Vid det här laget hade man börjat lotta grupper, och Sverige hamnade i grupp 3 tillsammans med Italien, Paraguay och Indien. Innan VM hann dra igång drog sig Indien ur turneringen med hänvisning till de höga resekostnaderna. Frankrike, som skulle spela i grupp F tillsammans med Uruguay och Bolivia, valde att avstå på grund av samma anledning. Därför blev Uruguay det enda landet som nådde semifinal med bara en match i bagaget, vilket till och med var färre matcher än svenskarna lyckats nå.

Än en gång gjorde Sverige elva mål, men den här gången var de utspridda på fem matcher. Precis som i tidigare VM stod flera spelare för resultatet. Calle Palmer och Stig Sundqvist gjorde tre mål vardera, och blev därmed Sveriges främsta målgörare. Sune Andersson och Hasse Jeppson var inte långt efter med sina två mål var, medan Bror Mellberg fick nöja sig med ett mål. Försvaret presterade tyvärr inte lika bra, och när det var dags att möta Brasilien fick svenskarna bita i det sura äpplet och acceptera en förlust med 7 – 1.

1958

Åtta år senare presterade Sverige på topp, och det här blev landslagets bästa VM-resultat någonsin. Då ägde turneringen dessutom rum på svensk mark, vilket gjorde den svenska andraplatsen till en extra rolig händelse. Den här gången fick svenskarna dessutom spela lika många matcher som de andra semifinalisterna. Vid den här tidpunkten ändrades även turneringens upplägg, och det var här vi började se en del likheter med dagens VM: gruppspel började följas av utslagsspel.

Sverige hade nu förbättrats såväl defensivt som offensivt, och laget lyckades släppa in färre mål. Dessutom gjorde svenskarna tolv mål totalt, vilket alltså var ett mer än under de två tidigare turneringarna. Kurt Hamrin och Agne Simonsson gjorde fyra mål vardera, men laget fokuserade mer på sammanhållningen än på en enda stjärna. Det var tydligt att alla samarbetade för att ta laget ända till final, där svenskarna till sist tog hem silvermedaljen.

2018

Trots att Zlatan Ibrahimović drog sig tillbaka från den internationella fotbollsarenan år 2016 har han antytt att en eventuell återkomst väntar. 2018 skulle kunna bli året då han gör ett sista försök att hjälpa Sverige. Som vi tidigare sett fungerar det svenska landslaget bäst som ett team. Om Zlatan återkommer till laget finns det en risk att fokus hamnar på honom. Detta kan försämra lagets chanser att ta sig vidare från gruppspel, även om Zlatan är en mycket skicklig spelare.

Landslaget har redan uppvisat en fantastisk prestation genom att vinna playoff med 1 – 0 mot de forna världsmästarna Italien. Vi anser att samtliga spelare i laget har förtjänat sin plats i VM, även om Zlatan skulle vilja delta i år igen.